Arbetsförmedlingen och Bemanningsföretagen
Om min erfarenhet som arbetssökande och tillfälligarbetare
Innan jag fick tag i det här jobbet så har jag bevittnat hur samhället pressar folk från alla håll och hur tryggheten man byggt upp ändras till att man tvingas ifrågasätta sin egen livssituation. Inte nog med att man har det svårt att få det att gå ihop rent ekonomisk, man ska även få känna att man inte är vatten värd trots att situationen är långt ifrån frivillig.
1: Låt oss börja med Arbetsförmedlingen, vars uppgift jag trodde var att vägleda och coacha folk till arbete. I min kritik till detta komplexa samhällsorgan så vågar jag snarare påstå att Arbetsförmedlingen verkar mer som en A-kassans tillsyningsmyndighet än som ett stöd och en vägledning för den som söker arbete idag!
När jag kom till min senaste handläggare efter 2 veckors arbetslöshet (innan jag började på Securitas Direct), så hade jag sökt 14 jobb och varit på 2 intervjuer redan, varav jag just kom ifrån en intervju som var samma dag. Men istället för att uppmuntra och försökta komma med lite konkreta tips så tittade hon på mig nedlåtande och sa att det minsann fanns andra jobba att söka i resten av Sverige.
Jag vet att arbetsförmedlingen måste informera om att det är krav att söka i hela landet, men jag anser inte att det är det första man ska få nedtryckt i halsen när man kommer dit och faktiskt visar på att man är aktivt sökande. Om det däremot hade gått 2-3 månader och jag som sökande visar på en dålig aktivitet eller ett ointresse att hitta jobb så anser jag däremot att Arbetsförmedlingen skulle kunna göra anspråk på att den arbetssökande måste bredda sitt sökande.
Nu var det väl inte principen i sig som retade mig mest, det som jag blev arg för var handläggarens sätt att säga det på. Jag är så pass socialt kompetent och människokännare till en så pass hög grad att jag hörde att det var ett elakt sätt handläggaren gav mig informationen på, inte på ett vänligt och informativt sätt, som till exempel, "Tyvärr så är reglerna sådana att... osv".
Nåväl, jag fick ett jobb som gjorde att jag kunde befria mig ifrån arbetsförmedlingen, och ringde även och sa till chefen för Arbetsförmedlingen i Kalmar att jag aldrig vill ha med handäggaren att göra någonsin igen och vad som hade hänt. Jag sa att jag går till arbetsförmedlingen för att jag måste, men att jag hittils fixat alla mina jobb på egen hand, men att jag inte har något emot att gå dit, men jag tänker inte gå dit för att bli trampad på av någon som sitter som en representant för en institution där jag är en minst lika stor kund som arbetsgivaren som söker personal.
2: Låt oss fortsätta med Bemanningsföretagen, som jag haft en ganska positiv uppfattning av innan jag visste att dom inte alls håller sig till dom regler och avtal som ger den som är anställd någon som helst trygghet alls. Min tro var att bemanningsföretagen faktiskt hade en garanterad lön för dom som inte har något uppdrag för tillfället. Självklart så förstår jag att det inte finns någon kontinutet med att man kan veta på vilka företag man ska tjänstgöra från månad till månad eller hur långt bort uppdragsgivarna ligger rent geografiskt, men jag trodde att man i alla fall visste att man hade en grundinkomst.
Nåväl, jag är glad att jag började på Lernia, det var ju så jag kom i kontakt med min nuvarande arbetsgivare KPK Plåt och Maskin AB. Men efter jag jobbat i 2 veckor så hörde jag på Radio P1 hur UniFlex utnyttjat sin personal genom att hitta på uppdrag som inte fanns på orter som låg otroligt långt bort för att säkerställa att personerna skulle tacka nej och därmed mista grundlön.
P3 Nyheter - Om Uniflex påhittade uppdrag (fusket för att slippa betala lön)
Jag trodde själv att Lernia var bättre, men där blir man istället uppsagt 2 veckor innan varje månadsskifte, och om inte uppdragsgivaren sedan vill förlänga avtalet eller Lernia hittar en alternativ uppdragsgivare så lämnas man tillbaka till A-kassan.
Hade bemanningsföretagen inte hållit på så här utan istället hållt sig till det sätt som det är tänkta att fungera på så hade det kunna varit ett acceptabelt sätt att serva företag med personal i en tid som denna som har snabba svängningar inom både ekonomi och efterfrågan på marknaden. Men att även bemanningsföretagen slussar folk in och ut efter behov ser jag som totalt oacceptabelt och måsta stoppas omedelbart innan det påverkar folkhälsan.
En annan sak som störde mig med Lernia var när jag efter min 3:e vecka på mitt arbete just fått besked från KPK att dom vill ge 6 måndaders provanställning istället för att jag gick via Lernia. Jag ringde då min handläggare på Lernia och frågade om hon hade hört något om min vidare fortsättning, men hon hade inte hunnit kolla upp det än sa hon, varav jag då sa att jag hade blivit erbjuden 6 månaders provanställning. Det komiska är att min handläggare blev stött av detta och sa, "Nämen, så kan dom inte göra, dom jag ju inte ta vår personal hur som helst utan att prata med oss först". Då kunde jag inte låta bli och undra, "Vadå, er personal, jag är ju uppsagt sedan 1 vecka tillbaka!?"
Jag hade tur i mitt fall, och enligt min erfarenhet så finns det faktiskt ett sätt få stopp på bemanningsföretagens utnyttjande av människor. Detta genom att företagen utnyttjar bemanningsföretagen i sin rekryteringsprocess istället för vid tillfällig bemanning. Om företagen istället plockar in folk via bemanning när avsikten egentligen är att anställa så kan dom testa sig fram till en person som passar tjänsten, sen är det bara att vänta på att bemanningsföretaget säger upp personen inför nästa avtalsskarv för att sedan kunna anställa personen själva. På detta sättet sparar företagen in tid, jobb och pengar med själva rekryteringen, och ger även den nyrektyterade bättre och tryggare arbetsvillkor, samtidigt som man tömmer bemanningsföretagen på kompetensen som egentligen borde vara det enda för bemanningsföretaget som borde vara värt att förvalta med största ödmjukhet och respekt!
Jimmy Holmevi
Friheten över sig själv och sina tillgångar?
Politik: Moderaterna talar om frihet?
Vi lever idag i ett samhälle där Moderaterna talar om friheten att bestämma över sitt liv och sina tillgångar. Detta är något som kan låta förblindande vackert. Men vad jag som Socialdemokrat inte förstår är hur en gemensam välfärd och allmännytta skulle kunna strida mot friheten att bestämma över sitt eget liv?
Socialdemokraternas politik handlar ju just att värna friheten för den enskilde individen. Men en sak som skiljer vår politik mot Moderaternas är just att vår politik värnar allas frihet. Social demokrati inkluderar nämligen även den lilla människans frihet, och inte bara de som ärvt eller lyckats roffa åt sig av friheten.
Det kan kanske vara svårt utan en historisk tillbakablick att förstå hur den lilla människan vinner eller förlorar i frihet beroende på vem som finner nästa val. Men ser man hur fri arbetaren var i de gamla brukssamhällena, trots arbete i anletes svett, så ser man snart vad Moderaternas frihet handlar om. Jo, den handlar om friheten att äga människor som verktyg i sina verksamheter.
Vi inom Socialdemokratin vill att man skall ha möjligheten som arbetare att vara fri och välja hur man ska leva sitt liv. Man skall inte behöva arbeta enbart för att överleva, utan man skall arbeta för att just kunna leva och ha möjligheter och alternativ i sitt liv.
Många tycker att jämförelserna med de gamla bruksamhällena är långsökta i dagens Sverige, och tror därmed att Socialismen spelat ut sin roll i modern tid. Men titta på vad som håller på att hända, och tänk på vad följderna blir om detta fortgår.
Det som händer nu är att LAS försvagas, att Kollektivavtalen försvagas, att Fackförbunden försvagas. Vad innebär detta för den enskilde arbetaren? Jo, ett minskat solidariskt inflytande över sin egen arbetssituation, och på sikt ett kommande samhälle där negativ lönekonkurrens kommer att tillämpas användas vid anställningar istället för en kollektivt framförhandlad lägstalön.
I det blåa Sverige får du ett samhälle där du som arbetare deltar i att generera stora vinster till företag som för mödan belönar dig med mat och vatten för att du skall orka fortsätta arbeta.
Som sagt, Moderaterna talar om frihet... Men vem tryggar din frihet?
Jimmy Holmevi
